Taraxacum

Nu var det länge sen jag skrev nånting, så nu är det dags. Det har varit ett omväxlande år för min del. På jobbet har det varit en del turbulens, men det får man räkna med när man jobbar i vårdsvängen. Vi har löst alla "problem" med den äran, även om vi ibland undrat varför vi fortfarande jobbar kvar i yrket. Men problemen är egentligen ganska små om man jämför med allt det positiva som en dag på jobbet faktiskt kan innebära. Det finns så mycket tacksamhet hos anhöriga som har sina föräldrar, make/maka eller annan släkt hos oss på avlastning. Avlastning skrev jag. Jag vet inte om jag förklarat VAR jag jobbar, bara att jag jobbar i vården. Jo, jag jobbar på ett så kallat avlastningsboende för anhörigvårdare inom Strömsunds kommun, sen drygt ett år tillbaka. (I vårdyrket är jag inne på mitt 18:e år) Vi är 5 anställda som delar på schemat, och det är mycket ensamjobb, särskilt kvällar och helger. Ibland tas det in extra personal beroende på hur belastningen ser ut, men oftast