Pappa.
Måndag den 26 juli 1999. På förmiddagen får jag ett telefonsamtal från en av din och mammas vänner. Du var död! Va? Jag träffade ju dig och mamma senast igår strax innan bilbingon skulle börja. Du hade segnat ihop på köksgolvet framför mammas ögon, och var förmodligen död innan du landade. Jaha, då var det bara att åka "hem" till Flykälen då, en nätt resa på cirka 8 mil. Jag bodde i Backe på den tiden. Resan har jag väldigt lite minne av, men jag åkte i alla fall och hämtade upp min syster innan vi fortsatte. När vi kom fram så låg du där på köksgolvet och inväntade vidare transport med begravningsbyråns bil. En läkare hade kommit med helikopter strax innan för att konstatera dödsfallet, men hade nu åkt igen. Jaha, hur gör vi nu då? Mamma fick i alla fall följa med mig till Backe, för att bo hos mig ett tag, tills vi löst detta med begravningen med mera. Sen måste vi ordna nåt boende till mamma, eftersom hon inte har körkort, och skulle bli väldigt isolerad på hemmaplan, med