Pappa.

Måndag den 26 juli 1999.

På förmiddagen får jag ett telefonsamtal från en av din och mammas vänner. Du var död! Va? Jag träffade ju dig och mamma senast igår strax innan bilbingon skulle börja. Du hade segnat ihop på köksgolvet framför mammas ögon, och var förmodligen död innan du landade. Jaha, då var det bara att åka "hem" till Flykälen då, en nätt resa på cirka 8 mil. Jag bodde i Backe på den tiden. Resan har jag väldigt lite minne av, men jag åkte i alla fall och hämtade upp min syster innan vi fortsatte. När vi kom fram så låg du där på köksgolvet och inväntade vidare transport med begravningsbyråns bil. En läkare hade kommit med helikopter strax innan för att konstatera dödsfallet, men hade nu åkt igen. 

Jaha, hur gör vi nu då? Mamma fick i alla fall följa med mig till Backe, för att bo hos mig ett tag, tills vi löst detta med begravningen med mera. Sen måste vi ordna nåt boende till mamma, eftersom hon inte har körkort, och skulle bli väldigt isolerad på hemmaplan, med mig 8 mil bort och min syster som bodde bara 3 mil bort hade inte körkort på den tiden. 

Nåja! Första delen av detta inlägg började tråkigt, så nu ändrar vi väl lite på det. 

Pappa. Ja, hur var du som pappa egentligen. Mina första år så jobbade du ofta långt borta på veckorna, och kom hem på helgerna bara, men det är ju inte så mycket jag själv minns av det. Men senare så jobbade du mer och mer hemmavid. Du jobbade åt SCA sen många år, och det skulle bli många till innan du helt bytte inriktning på grund av arbetsbrist inom det yrket. De sista åren åt SCA jobbade du på virkesterminalen i Sikås som maskinlastare, där du lastade av timmer från timmerbilar, samt lastade sen virket på järnvägsvagnar där virket skickades till bland annat Töva utanför Sundsvall. Jag gjorde också arbetspraktik i Sikås som virkesmätare, och sökte även tjänsten lite senare, men en klasskompis från gymnasiet, Halåsens skogsbruksskola, fick tjänsten istället för mig. Jag fick istället jobb hos först Norrskog en period och sen hos Domänverket i några år. 

Sen blev vi faktiskt kollegor några år på en fabrik i Strömsund, som bland annat gjorde produkter till IKEA. Även mamma fick jobb där, och jobbade på "samma lina" som dig.

Ja, hur var du som pappa nu egentligen? Snäll, otroligt snäll måste jag säga. Jag var ganska påhittig och gjorde ofta saker som nog egentligen skulle ha renderat både örfil, dask i stjärten och utegångsförbud. Men aldrig att du, eller mamma, gjorde nånting sådant. Du sa bara på ditt lugna sätt: "Det där var väl inget bra, så gör inte om det".

Jag var 13 år, vi bodde nu i Laxsjö, och det hade varit dans på Bygdegården kvällen innan. En kompis till mig, som är ett år yngre, "hade hittat" en flaska sprit, Eau de Vie, som han tyckte vi skulle smaka. Jag hade aldrig smakat sprit tidigare så det var ju spännande. Det är bara det att jag minns inte så mycket sen. (Jag har aldrig druckit Eau de Vie sen dess)

Kompisens mamma hade ringt hem till oss och bad min mamma att hämta mig för jag var tydligen väldigt full, och klockan var bara runt 3 på eftermiddan.

Pappa hade redan åkt iväg på sitt jobb som han då hade i skogarna runt Kall i Åre kommun, och han låg borta på veckorna. Mamma hämtade mig på sparken eftersom det var vinter, tror det var i mitten av mars. Hon bar mig upp i lägenheten på andra våningen, klädde av mig kläderna som jag spytt ner naturligtvis och duschade av mig. Torkade av mig, satte på mig pyjamas och la mig i sängen. Fortfarande har jag inget minne av det. 

Måndag kom och det var skola, och det var bara att åka iväg med skolbussen till Föllinge där jag nu gick i högstadiet. Vägen dit på den tiden var väldigt krokig och i dåligt skick. Sen att bussarna vi åkte med inte heller var direkt av årets modell gjorde inte saken bättre för mig, som nu upplevde mitt livs första baksmälla. På eftermiddan mådde jag något bättre, och hade börjat förstå att jag gjort nåt dumt, och blev nu orolig för eventuell reprimand när jag kom hem. Men inte då. Mamma var som vanligt, maten var klar när jag kom hem och resten av veckan förflöt i samma anda. Men fredagen närmade sig ju, och pappa brukade komma hem innan jag kom från skolan de dagarna. Mycket riktigt så var han hemma, och hade just lagat middag, som han alltid gjorde på fredagar, eftersom min mamma hade hand om biblioteket den eftermiddan. Mamma kom hem, vi åt middag, pappa hjälpte mamma med disken och sen brukade mina föräldrar alltid ta en kvällsgrogg, som de ofta gjorde efter en lång arbetsvecka. Det var bara det att denna fredag så stod det 3 glas med grogg på vardagsrumsbordet. 

Pappa sa: "Kom och sätt dig du också Reino, och ta en grogg med mamma och mig".

Jag rörde aldrig den groggen, och jag tror att jag var 17, nästan 18 år innan jag smakade sprit nästa gång. "Lärpenning", sa min pappa många år efteråt att han menade med det. Mina föräldrar hade låtit mig våndas i nästan en hel vecka, utan tillstymmelse till åthutning, och det var nog den bästa medicinen tror jag. Eller rättare sagt: Jag VET det. På mig fungerade det ju, eller hur? 

Både mamma och pappa hade ett otroligt tålamod med mig, för jag var rätt så vidlyftig ibland. Frihet under eget ansvar, och man skulle alltid göra rätt för sig. Jag och min syster fick hjälpa till hemma, eftersom bägge föräldrarna jobbade. På helgerna fick vi sköta mat och ibland disk. Någon gång i månaden hade jag ansvaret för tvätten med allt vad det innebär, liksom städning. Jag fick också ta fram symaskinen och själv laga mina jeans när det fastnat i cykelkedjan. Jag tror att det är därför jag har stort intresse i bland annat matlagning idag, och har haft hela min uppväxt. Båda föräldrarna var mycket duktiga på, och intresserade av matlagning.

Sen då? Jo pappas "andra liv" det handlade uteslutande om jakt. Han tog med mig väldigt tidigt, jag tror jag var runt 8-9 år första gången jag följde med. Min pappa var hundförare och hade väldigt bra hundar under många, många år. Att han tog med mig var ju förstås att jag så småningom skulle ta över hans roll som hundförare, och det gjorde jag också. Jag hoppas det är preskriberat nu men jag sköt min första tjäder när jag var 9 år, min första hare samma år. Ett rådjur när jag var 12, och min första älg sköt jag när jag var 15 år, en 9-taggare, ett skott bara. Fast officiellt så var det ju naturligtvis pappa som skjutit den. Sen på lovlig tid så har jag skjutit 32 älgar till mellan 1982 och 1999. 

Det var alltså min pappa som väckte intresset för jakten hos mig, men när han dog så dog även mitt intresse för jakt. September 1999 jagade jag bara de tre första dagarna och sen slutade jag helt med jakt, för det var en sak mellan pappa och mig. Jag hade ingenting mer att ge kände jag,och valde därför att sluta helt, för mitt intresse fanns inte längre nu när pappa var borta. 

21 år har gått sen du tog ditt sista andetag, men jag hoppas, och tror att du har hittat nya jaktmarker där du nu är. 

Du är mycket saknad!

💓💓💓