Påsken 2023

Den 6 april åkte jag mot Östersund för att ta flyget, först till Arlanda och sen till Visby.

Jag åkte tidigt på morgonen för att jag skulle hinna få till allt med väskinlämning och allt, eftersom det var första gången jag överhuvudtaget åkte med ett passagerarplan. Flyget till Arlanda tog ungefär en timme, och sen fick jag vänta i cirka 40 minuter tills jag fick kliva på Visby-planet, som tog ungefär 35 minuter. Lite försenat eftersom vi fick vänta in ett plan från Bromma.

Jag skulle ha landat 09.05, men jag tror det var bara cirka 10 minuter försenat. När jag kom in i vänthallen kom min dotter Matilda och hennes yngste son Otto och mötte mig. Om jag varit nervös inför resan så var det som bortblåst nu, det kändes bara bra att äntligen få träffa dem. Vi åkte in till Visby och gick runt litegrann för att titta, men det var lite kallt så vi bestämde att vi åker hem istället. När vi kom fram till gården så kändes det "hemma", där skulle jag kunna bo kände jag. Vi fikade lite och inväntade de övriga barnen som skulle komma med skolbussen vid 14-tiden. 

När de kom så kändes allting helt i mitt liv, äntligen. Men det hade nog inte hänt om inte min dotter tagit det där steget att skicka det där brevet till mig i slutet av förra året. Jag fick en massa presenter av barnen, teckningar och pyssel bland annat. Jag hade med mig t-shirts till allihop med deras namn, förutom de vuxna som fick Mamma och Pappa på sina tröjor. 

Min dotters man Magnus kom sen in och cirkeln var sluten. Jag kände mig sååå välkommen.

Fyra barn med fyra olika personligheter. Dottern Enea som är äldst är väldigt omhändertagande, särskilt mot sin yngsta bror som heter Otto. Äldsta pojken Nilo pratar gärna och mycket, och är en analytiker som gärna ställer följdfrågor, efter varje svar. Mellanpojken Ralf är den mest sportiga av barnen, för han hade sin fotboll med sig nästan överallt. Och så Otto, den minsta, men den som bestämmer över sina syskon som gör nästan allt för sin lillebror. 

Här sitter jag med Ralf, Otto och Nilo på sängen som jag fick sova i på nätterna. På dagtid användes den av allihop, eftersom det egentligen är barnens lekrum.

Här sitter jag i köket med Enea och kramas. Och kramas gjorde vi ofta, alla barnen är väldigt kramiga.

Vi åkte ut några gånger för att titta på Raukarna, det måste man när man är på Gotland. Vi åkte ut till Ekstakusten och fikade. Och en annan dag tog vi en tur till Hoburgen för att titta på Hoburgs-gubben och äta glass.

En dag så grillade vi till lunch för att det var så bra väder, och det var det i stort sett hela tiden. Det var egentligen första dan som det var lite blåsigt och kallt, men sen har solen värmt rätt bra.

Men som alla sagor så tar det slut nån gång, och jag måste åka hem, fast jag egentligen inte hade lust med det. Men jag fick ju några riktigt fina dagar och har hunnit med en massa, och framförallt har jag fått umgås med min nya familj. Så mycket kärlek som dessa personer visat, var det länge sen jag fick vara med om, och jag är så himla lycklig att det äntligen blev av. 

Jag skickade några bilder till Saa och skrev att jag älskar att vara på Gotland, och då fick jag till svar: Vi flyttar då, skaffa lägenhet. 😆😆😆

Jobb tror jag inte skulle vara några problem, med tanke på det yrke vi har, och rätt så bra kompetens med, utan att skryta alltför mycket. 

Nu blir det till att fundera när jag kan och ska åka ner nästa gång. Jag skulle kunna åka nu om det var så, men vi får väl se till att plocka lite bär till hösten igen så kanske vi kan åka ner åtminstone en weekend jag och Saa. För barnen vill så gärna träffa henne också. Vi får se vad som händer.

Det får räcka för den här gången.

Sköt om er allihop och kramas mycket.

💗💗💗