Körkort

Den 29 april i år är det 40 år sen jag tog mitt körkort. 40 år!! Det märks att man börjar bli gammal, eller?!

Jag är rädd om mitt körkort, för det är rätt så svårt om man skulle behöva ta om det. Har testat att göra provet för körkort digitalt, jag klarade mig faktiskt, men med ett nödrop. Jag har gjort lite dumheter dock. I min ungdom körde jag faktiskt av vägen, påverkad, och skrotade bilen komplett i framvagnen. Som tur var blev ingen annan drabbad, dels för att jag var ensam i bilen, dels för att det inte skedde på allmän väg.  Jag minns att min far bara sa att det var bra lärpenning, och jag skulle förmodligen inte göra om det igen, vilket jag heller inte har gjort. Stukat Ego och förlorad bil, så det var bara att spara pengar så jag kunde köp en ny (gammal) bil. Hittade en likadan med skuren motor, men nu hade jag ändå sån tur att jag kunde använda motorn från den krockade bilen. Det enda som var trasigt på den var oljetråget, och det var fräscht på den andra. Så jag gick igenom motorn, bytte oljetråg och lyfte i motorn i den nya, och det var bara att starta. Från skrotningen till att kunna köra igen hade det gått en vecka, och då hann jag även besikta nya bilen. Vad var det nu för bilar då. Jo den första var en Saab V4 -75B, alltså jubileumsmodellen som var silver färgad med svarta stripes på. Fast min var omlackad i en fin blå nyans, vet tyvärr inte färgkoden. Nästan den färgen som syns på modellbilen nedan.

 

Den köpte jag för 4500 kronor av en kyrkvaktmästare som flyttat upp från Göteborg. Bilen var väldigt fin och välskött, men motorn var i dåligt skick, den var från en -73 med automatchoke och 65 hk, 1500 cc. En -75 B hade en motor på 62 hk och manuell choke. Men nu fick jag tag i en V4-motor från en Ford Taunus 17, jag tror det var en S-modell, inte riktigt säker, och då låg motorstyrkan på 70-75 hk i en 1700 cc motor. Om det inte var S-modell så har den motorn 65 hk. Den gick väldigt bra och relativt billigt enligt dåtidens mått, inte så stor skillnad i förbrukning  mellan 1500 och 1700 cc.

Men den kvaddade jag ju och flyttade över den i systerbilen, en beige, årsmodell -73.

Min första bil var dock inte en Saab, och inte ens en svensk bil. Det var en Austin Maxi 1500 -74. En udda, men rätt så trevlig bil. 5-växlad låda, 5-dörrars, rymlig invändigt med en tvärställd motor, 74 hk. Nackdelen med den var att motorn satt så lågt, att när man körde på de grusvägar som jag är uppväxt med så skrapade man bort mittsträngen med motorn. Väldigt utsatt läge. En annan nackdel var Hydrolastic-fjädringen. Den satt på vardera sidan, en på höger och en på vänster, och om det blev problem med fjädringen så säckade den sidan ihop, i mitt fall höger sida, både fram och bak. Och nu blev en redan låg bil ännu lägre, så den var nästan okörbar. Jag körde den bara några månader innan jag skaffade min första Saab, den blå -75:an.

Jag har haft många bilar även efter det, några vanliga Svensson-bilar som Volvo, BMW, Renault mfl, men mitt hjärta klappar faktiskt lite extra för Saab, eftersom det är en stor del av min uppväxt. Min pappa hade många Saabar, 96, 95 och 99. Och jag övningskörde med en orange Saab 95 -74.

För ganska många år sen så tänkte jag att jag skulle försöka jaga rätt på just den bilen, eftersom jag kom ihåg registreringsnumret. Jag gick in på Transportstyrelsen och fick reda på att bilen fanns kvar i registret, avställd, och den ägdes av en kommun här i länet. Jag blev eld och lågor och tänkte att jag måste försöka få tag i någon på kommunen, och kanske få köpa bilen för en summa, strunt samma vilket skick den än kunde vara i. Jag fick tag i en person som mycket väl visste vilken bil det handlade om, men hen kunde bara meddela att bilen blivit skickad till skrot bara några veckor innan, och den hade inte hunnit plockas ur registret. Hade jag bara kommit på idén en månad eller två tidigare så kanske jag hade kunnat få tag i den. Shit också, men det var inte meningen att jag skulle ha den helt enkelt. Men det hade varit kul att bli ägare till den bil som hjälpte mig till mitt körkort. Mitt körkort förresten kostade faktiskt hela 963 kronor, och då ingick en läkarundersökning på ca 225 kronor i den summan. Jag tog inga lektioner, utan körde upp som privatist. Övningskörningen gick mestadels i byarna runt om Laxsjö, där vi bodde på den tiden. Uppkörningen gjorde jag i Strömsund, med en besiktningsman som kom från Östersund. När jag klev in i bilen (min pappas röda Saab 99 -73) efter att jag gjort säkerhetskontrollen, så gick färden till NNP, nuvarande Lanthandlarna, där besiktningsmannen bad att få gå in och handla några saker som han inte kunde få tag i hemma i Östersund. OK, tänkte jag och fick vänta en stund. Sen när han kom ut igen så sa han bara att jag kunde ta en annan väg tillbaks till utgångspunkten, vilken väg som helst. OK, tänkte jag igen och körde Järnvägsgatan och tillbaks till Tingshuset där vi utgått ifrån. Nervös när jag parkerade och tänkte att jag säkert gjort en del fel, men blev lättad när han sa att: "det gick ju bra det här Rhodin, grattis till körkortet". Fy vad glad jag blev. Åkte till Simonsons handelsbod och köpte tårta och körde sen ända till Föllinge till Vägverkets kontor där och bjöd på tårta. Jag hade nämligen jobbat där sen i Januari, och redan kört både väghyvel, baklastare och plogbil, utan körkort. Det fanns tydligen nån form av dispens på den tiden. Man blev upplärd av nån av de äldre "gubbarna" och sen var det bara att dra iväg med plogbilen upp till riksgränsen fram och tillbaks. Lite nervöst, men det gick bra. 

Det får räcka för den här gången, för nu måste jag packa färdigt min resväska så jag inte glömmer nåt på min Gotlands-resa.

Ha det fint därute, och var rädd om varandra.