2022, vilket år det blev.

Jag skriver inte så ofta och det beror nog mest på att jag inte har så mycket att förtälja, åtminstone inte från första halvan av året. Den andra halvan däremot blev rätt så händelserik.

Min semester, som jag hade i två omgångar, 3 veckor i augusti och 2 veckor i september, gick mest åt att plocka bär. Jag och Saa har tillsammans plockat cirka 700 kilo detta år.

Blåbär förstås

Hjortron

Hallon 

 Och Lingon.

Under min andra semesterperiod hörde en av Enhetscheferna av sig och hade en undran. 

Kunde jag tänka mig att jobba i yttre hemtjänst några veckor?!

Jag brukar ställa upp på det mesta, och även om jag kände ett visst motstånd mot förslaget så tackade jag ja. Jag såg väl inte direkt fram emot att sitta och köra bil hit och dit hela tiden. Det skulle ju bara bli fyra veckor var tanken, och sen skulle jag gå tillbaks till mitt gamla jobb. 

Så blev det inte, och jag är fortfarande kvar på Hemtjänsten och trivs så jäkla bra, så jag blir kvar så länge de vill ha mig där. Och det där med bilåkandet kan vara rätt så avkopplande ändå, för när jag åker de längre sträckorna ut i byarna så har man gott om tid att fundera på olika saker, och när man kommer fram till vårdtagarna så är det alltid så trevligt och man känner att man är välkommen.

I november åkte vi på en liten semestertripp till Stockholm, 5 år sen sist.

Och nu fick vi äntligen träffa min Gud-son Mateo som låg i mammas mage sist vi var ner. 

Om det inte varit pandemi och sånt så kanske vi hade kunnat träffas tidigare, men nu blev det i alla fall av, och att träffa Mateos mamma Merlina igen var också kul. Vi hade inte träffats på ca 7 år.

Men det var som om vi hade träffats nyligen.

Saa, Merlina, Mateo och jag på hotell Ibis vid Odenplan.

Sen för några veckor sen fick jag en mycket trevlig julklapp från en person jag inte haft kontakt med på många år, nämligen min äldsta dotter, som skrev ett brev och ville att vi skulle försöka få kontakt igen. Jag blev så himla glad, så jag svarade direkt att om hon vill prova så vill jag också det.

Jag fick ett brev till nyligen med ett julkort på mina barnbarn, som är 10, 9, 7 och 1,5 år gamla.

Det absolut finaste jag fått på många många år.

Nu får vi ta det härifrån och hoppas att vi kan skapa en relation igen för jag har saknat detta att inte få prata med henne. Vi får ta en dag i taget.

Ett Gott Nytt År på er allihop, och var rädda om er.