Taraxacum

Jag blir så jäkla frustrerad när det ringer X antal samtal i veckan, ofta från något som SER UT  som ett mobilnummer, men när man googlar på det så är det oftast försäljare eller liknande. När man gjort en sökning så har även folk kommenterat vad det är, och det står ofta att det är spam och liknande. En del kommentarer innehåller dessutom både svordomar och könsord. Visst, man ska väl varna om man kan bevisa att det inte är seriöst, men vokabulären kunde väl ändå vara på vuxennivå, eller? Nåja, jag har som sagt fått många påringningar från olika "företag" där numren ofta ingår i en serie, där man bara byter ut de 2-4 sista siffrorna i numret. Ofta när man kollar upp dessa nummer, så kan det ibland stå att numret inte ens ÄR ett mobilnummer, och vad är det då kan man undra. I övrigt så kan det stå att det TROLIGEN är försäljning eller spam. Det är tur att jag har en app i mobilen som oftast varnar för detta, och dessutom så använder jag NIX, men lik förbenat så slinke

Nu var det verkligen länge sen jag skrev något, men inspirationen har inte funnits helt enkelt. Men nu så kommer det några rader. Saa och jag tog oss en liten minisemester med att åka runt Stekenjåkk, men vi började med ett litet avstamp i Vilhelmina, eller rättare sagt lite före Vilhelmina. Vi åkte och hälsade på en gemensam bekant som vi inte träffat på flera år, och på olika sätt. Jag träffade Annelie på Strömbacka och vi jobbade ihop ett tag, och hade inte träffat henne sen 2015 tror jag, kanske till och med 2014. För Saa´s del var det ännu längre sen, hon tror det var 7 år sen, och då i Thailand. Det blev ett kärt återseende och kändes inte alls länge sen sist. Vi fick träffa hennes två pojkar, som hon fått sen senast, tillsammans med sin nya kille. Saa hade lovat att bjuda Annelie på hemlagad Thai-mat, som blev mycket uppskattad. Det var bara Annelie och hennes yngsta son hemma när vi kom, men så småningom kom även sambon och äldsta sonen som hade varit och hjälpt sambons bro

Jag är uppväxt i en liten by i Jämtland som heter Flykälen. För mig var det världens medelpunkt och skulle man någon enstaka gång åka "till Stan" så var det en ofta en resa med buss i många timmar, på krokiga och dåliga vägar, samt ett stopp vid i stort sett varje mjölkbrygga som fanns efter vägen. En enkel resa som idag tar lite dryga timmen enkel resa, det är idag cirka 10 mil till Östersund om man åker över Laxsjö-Föllinge-Krokom. Men med tanke på vägstandarden då i slutet av 60-talet, början på 70-talet så tog det över 2 timmar, också mycket beroende på standarden på bussarna. Det var inte alltid de finaste bussarna som gick de här avsides liggande vägarna. Ofta var det så kallade Skvader-bussar som hade halva fordonet för passagerare och halva ett stort flak där mjölkkrukor och annat lastades. Alla de bussarna var gula med Postverkets blåa trumpet på. De gånger min mor och jag åkte till Östersund så fick jag alltid välja nåt att ta med och tugga på och nånting att dri