Uppväxten!

Jag är uppväxt i en liten by i Jämtland som heter Flykälen. För mig var det världens medelpunkt och skulle man någon enstaka gång åka "till Stan" så var det en ofta en resa med buss i många timmar, på krokiga och dåliga vägar, samt ett stopp vid i stort sett varje mjölkbrygga som fanns efter vägen. En enkel resa som idag tar lite dryga timmen enkel resa, det är idag cirka 10 mil till Östersund om man åker över Laxsjö-Föllinge-Krokom. Men med tanke på vägstandarden då i slutet av 60-talet, början på 70-talet så tog det över 2 timmar, också mycket beroende på standarden på bussarna. Det var inte alltid de finaste bussarna som gick de här avsides liggande vägarna. Ofta var det så kallade Skvader-bussar som hade halva fordonet för passagerare och halva ett stort flak där mjölkkrukor och annat lastades. Alla de bussarna var gula med Postverkets blåa trumpet på.

De gånger min mor och jag åkte till Östersund så fick jag alltid välja nåt att ta med och tugga på och nånting att dricka. Det blev av nån underlig anledning alltid Festis med päronsmak och Salta Pinnar, och pinnarna tyckte jag egentligen inte om, så jag kan inte fatta att jag ändå skulle ha dem.

I alla fall så blev det nog den stackars busschauffören som fick tugga i sig de flesta pinnarna under resan, för han ville väl inte tacka nej. Festis med päronsmak däremot är fortfarande en favorit.

Jag är ju född den 11 januari 1964, och när jag skulle fylla 6 år, 1970, så skulle jag bli storebror. Det var stora förutsättningar att min syster till och med skulle födas samma dag som min födelsedag. Men hon föddes den 9 januari istället, och det KAN bero på att en av mina farbröder förolyckades den 7 januari i en tragisk arbetsolycka och min mor kanske fick nån form av chock som satte igång värkarna lite tidigare. Åtminstone trodde några i vår släkt det i alla fall. De första veckorna hemma så gick jag inte ens ut och lekte i snön, som jag alltid gjorde annars. Jag satt och vaktade min syster för jag litade inte på att de tog hand om henne ordentligt. Och kom det främmande så vaktade jag som en hök, så att de inte skulle komma för nära. Det var då det, och nu är nu. Idag har vi i stort sett ingen kontakt med varandra på grund av olika orsaker, men det är ingenting jag tänker gå in på. Nog om det.

Jag hade en bra uppväxt. Mamma var alltid hemma medans pappa ofta låg borta på veckorna på jobb runt hela länet. Han jobbade "i skogen" som man sa, och då fick han åka dit jobben fanns, men just den vintern när min mamma var gravid med min syster så jobbade han på hemmaplan, och hade sin Farmarvagn och barack för vila bara cirka 500 meter från vårt hem. Just den vintern så hade vi en Jämthund som hette Buster som vi hade lärt att springa med meddelanden mellan oss och pappa, utifall något skulle hända. Vi kunde även skicka saker i en pulka som Buster kunde dra med en sele. 

På somrarna både innan jag började skolan och även senare, så blev det inte sommar förrän min släkting John kom och bodde hos sin farmor, som var min pappas moster. De bodde i vanliga fall i Bålsta, och även några år i Knivsta, eftersom Johns pappa Örjan jobbade åt Knivsta Schakt & Planering. John är ett år yngre än mig och han har två yngre systrar, Lena och Camilla som är födda 67 och 69. Hans mamma hette Lillemor och kom från trakterna runt Oviken om jag inte minns fel. 

Jag minns att en sommar när John kom så hade han fått en ny cykel av märket Crescent, som jag var fruktansvärt avundsjuk på, för jag ville också ha en sån. Den hade tre växlar i en spak på ramen, ungefär som en växellåda. 

Jag hade bara min minicykel, en sån som man kan fälla ihop, och den var det inga växlar på alls. 

Vi flyttade ju så småningom till Laxsjö, och en sommar så kom John och bodde hos oss nästan hela sommaren. Dels på grund av att hans farmor inte var så pigg den sommaren, och dels för att vi skulle kunna umgås som förut. Vi gjorde väl som alla andra ungar i byn: spelade fotboll, badade bland blodiglarna, fiskade, busade osv. En härlig sommar om jag inte minns fel. Och det var alltid mycket barn i Laxsjö, mycket beroende på att Unga Örnar hade en "gård", Vita villan, där bland annat ungdomar från storstäder fick vara för att få komma på landet, ett slags kollo. Där fanns det kanoter som man fick låna, även vi barn från byn, och det utnyttjades flitigt.

Det här ett utdrag från Unga Örnar Stockholms sida om just Vita villan i Laxsjö.

Laxsjö är en liten Jämtländsk by, belägen vid väg 339 mellan Strömsund och Föllinge, ca:10 mil norr om Östersund.

Vita Villan byggdes färdigt 1957 och Unga Örnar köpte anläggningen 1961 efter att man sommaren innan haft ett rekognoseringsvandringsläger. På sportlovet 1962 åkte man upp och började inreda huset. På tomten finns även bastu och en del andra mindre byggnader.

Närområdet Vår sjötomt omfattar 20.000 m² och det finns ett tiotal kanoter samt flytvästar att hyra. Äng för lek och bollspel, lekplats med div. redskap, badplats och brygga. Skog och naturstigar finns utmärkta. Vintertid kan man åka skidor från det att man kliver ut genom dörren.

Fakta om Laxsjö: Vita villan har 6 rum och kök samt matsal. Huset värms med sjövärme och har wc och varmvatten. På tomten finns även bastu och en del andra mindre byggnader. Sommartid fungerar Vita Villan även som vandrarhem.

Det här inlägget har jag filat rätt länge på men nu är det klart. Jag fortsätter mer sen när jag hittar nåt mer att skriva om.