Första skolåren.
Hejsan!
Idag tänkte jag gå bakåt i tiden litegrann, till skolan faktiskt, och min uppväxt. Jag började första klass 1971, och både såg fram emot det, och var lite skräckslagen. Min fröken kom från grannbyn och hette Maud. Hon hade två söner, varav en av dem gick några klasser över mig. Han var lite av en retsticka, idag kallas sådana för mobbare. Han hittade ofta på nåt jäkelskap, men blev nästan aldrig ertappad, och "skvallrade" man så var det ingen som tog det på allvar, och framförallt inte mamma, för hennes lille "gulleplutt" gjorde inga fel. Det var inga större grejer han gjorde, utan småjäklades bara. Det var ganska harmlöst ändå, men lite sur blev man över att han ändå "fick" hålla på som han gjorde.
Jaja. Låg och mellanstadiet gick jag i Laxsjö skola, dit jag åkte buss och taxi de första åren från min hemby, Flykälen. 1974 flyttade till Laxsjö, dels för att vi faktiskt inte hade rinnande vatten där vi bodde innan, och dels för att min syster hade opererat sig för problem med urinvägarna, och då blev det väldigt viktigt att vi hade tillgång till just rinnande vatten. Nu var vi inga "skitungar" tidigare heller, för hygienen var minst lika viktig innan, även om vi värmde vårt tvättvatten på vedspisen och hämtade vattnet i en kallkälla som vi hade/har på våran mark.
Vi bodde första året på övervåningen i ett hus som det tidigare varit konsumbutik. Hela övervåningen hade vi för oss själva plus vinden där det faktiskt fanns kvar en del saker sen affären varit igång. Bland annat hittade jag ett par skridskor, såna som man snörar på skorna, i originalförpackning. De var lite för stora för mina skor, men jag testade de många gånger på Laxsjöns is, där det skottades upp en liten "hockeyplan" varje vinter, nere vid kyrkan. Lägenheten bestod av ett stort kök mot norr, mitt i lägenheten, tre sovrum mot väster, trapp och hall åt öster, och ett jättestort vardagsrum mot söder, som hade varit två rum en gång i tiden. Under oss fanns tre mindre lägenheter, med egna ingångar. I den första på samma sida som vi hade våran ingång, bodde en man som bara kallades för Månsson. En trevlig man som höll sig för sig själv, och som hade bacillskräck, fick jag veta senare. Han hade tydligen varit föreståndare i butiken när den var öppen, och sen när de byggde om huset flyttade han i den del som varit butik. En ny Konsumbutik hade byggts nära skolan, och på övervåningen där bodde nya chefen, Thomsson.
I mellanlägenheten bodde ingen, och i den sista lägenheten fanns biblioteket under en tid, där min mamma jobbade några dagar i veckan. Nära till jobbet med andra ord.
Mittemot i ett gammalt hus, bodde en tant som var gammal skolfröken. En jättegullig tant som älskade oss barn så mycket att hon köpte mängder med ostbågar och popcorn som hon bjöd oss på när vi gick och hälsade på henne, och det gjorde alla ungar i byn. Man fick välja vad man ville ha, och så fick man en näve i en liten påse. Men man kunde inte komma två gånger samma dag, för då hade man redan fått en gång. Det hade hon koll på. 😁 Jag vet inte hur gammal hon var men jag skulle kunna gissa på att hon var runt 90 år när hon dog några år senare. En jättegullig tant som är saknad hos oss alla ungar som fanns i byn på den tiden.
Cirka ett år senare, 1975, så flyttade vi till en annan lägenhet i det så kallade Kommunhuset. Där fanns fyra lägenheter i två plan, med hel källare. På första våningen, en halvtrappa upp till höger och rakt fram, var tidigare läkarmottagning så där fanns två ingångar. Lägenheten var ursprungligen en trerummare, men läkarmottagningen hade öppnats upp så det fanns två rum till där med egen toalett. Där bodde en änkeman med sin dotter, där dottern bodde i läkaravdelningen. Jag minns att jag var lite avundsjuk på henne för den skull att hon hade "egen lägenhet" med egen ingång. Hon var några år äldre än mig så vi hade inte så mycket med varandra att göra men hon sa alltid hej när man möttes. Granne till dem, en tvårummare, så bodde en man som hette Modig i efternamn, och som var en släkting till oss. Vi härstammar från just släkten Modig som är ett gammalt soldatnamn, och många hade bevarat namnet och en del bodde bland annat i Tuvattnet, en by några mil från Laxsjö. Vi hade en släkträff en gång på 80-talet, med just Modig-släkten och det kom närmare 300 släktingar till den träffen. Häftigt. På övervåningen, ovanpå Läkarmottagningen bodde vi i en stor trea, och ovanpå Modig bodde en dam som jag glömt namnet på, men jag TROR att hon kallades för Stina, som hade en exakt likadan lägenhet som Modig. I källaren så fanns det tvättstuga, pannrum,förråd och två garage.
1976 nu. Då var jag tolv år och det hände saker i Laxsjö. Ett nu populärt dansband började sin bana i just Laxsjö. Fyra killar som gick skola tillsammans började spela och träna musik. De hette i början Stars och hade sin första spelning på Bygdegården i Laxsjö i april 1976. Senare tog de namnet Jannez och resten är historia. Om ni vill läsa om deras resa så kan jag hänvisa till deras egen hemsida www.jannez.nu
Jag har faktiskt släktskap med alla originalmedlemmarna, där trummisen Kjelle är min närmaste släkting. Han är min kusin, och de övriga är jag släkt med på lite längre håll. Kjelle är numera medlem i BlackJack sen drygt ett år, efter några års uppehåll från musicerandet. Basisten Richard omkom ju tragiskt i en motorcykelolycka för drygt tio år sen, och idag så är Jan och Peo de enda som är kvar från starten. 1977-81 fanns en femte medlem med, Lars-Joel som kom från Härbergsdalen. Han var av same-släkt och efter några år med Jannez så återgick han till renskötandet. Han finns tyvärr inte heller med oss längre.
Kjelle och Richard var inte de enda i de två familjerna som var musikaliska. Kenneth som är en äldre bror till Kjelle och Stig som är Richards storebror hade även de ett dansband en period, där de spelade blandad musik, både modernt och gammalt. Jag minns inte vad de hette, men ett namn som kommer till mig är Jemtlaget, men det är säkert fel.
Jag hängde ganska mycket med Jannez när de övade hemma i Laxsjö, men det var väl inte riktigt MIN musik, även om jag tyckte mycket om att dansa till den sortens musik. Jag minns inte vem av medlemmarna som sa till mig att de tyckte jag skulle lära mig att spela saxofon, så kunde jag vara med och spela. Det var ju populärt med saxofon på den tiden, Ingmar Nordströms, Thorleifs med flera hade ju både en och två saxofoner som "brölade" ut musik på danserna. Det var nog tur för Jannez att jag inte nappade på den idén för det hade nog inte blivit nån succé. Då hade det nog inte blivit många spelningar för dem. Och de har ju lyckats suveränt bra ändå, utan min medverkan. 😄
Jag håller mig till att lyssna på musik, och sjunga ibland naturligtvis.
Det får räcka för denna gång, men det finns en del som poppar upp när man tänker tillbaks på den här tiden. Kanske fortsätter jag med de kommande åren nästa gång. Det finns mycket att gräva fram, bara man får fundera en stund. Det var egentligen en härlig tid, även om det ibland är jobbigt i tonåren. Ena stunden är man för liten och nästa är man för stor. Man är mittemellan. Håhåjaja. 😌
Idag tänkte jag gå bakåt i tiden litegrann, till skolan faktiskt, och min uppväxt. Jag började första klass 1971, och både såg fram emot det, och var lite skräckslagen. Min fröken kom från grannbyn och hette Maud. Hon hade två söner, varav en av dem gick några klasser över mig. Han var lite av en retsticka, idag kallas sådana för mobbare. Han hittade ofta på nåt jäkelskap, men blev nästan aldrig ertappad, och "skvallrade" man så var det ingen som tog det på allvar, och framförallt inte mamma, för hennes lille "gulleplutt" gjorde inga fel. Det var inga större grejer han gjorde, utan småjäklades bara. Det var ganska harmlöst ändå, men lite sur blev man över att han ändå "fick" hålla på som han gjorde.
Jaja. Låg och mellanstadiet gick jag i Laxsjö skola, dit jag åkte buss och taxi de första åren från min hemby, Flykälen. 1974 flyttade till Laxsjö, dels för att vi faktiskt inte hade rinnande vatten där vi bodde innan, och dels för att min syster hade opererat sig för problem med urinvägarna, och då blev det väldigt viktigt att vi hade tillgång till just rinnande vatten. Nu var vi inga "skitungar" tidigare heller, för hygienen var minst lika viktig innan, även om vi värmde vårt tvättvatten på vedspisen och hämtade vattnet i en kallkälla som vi hade/har på våran mark.
Vi bodde första året på övervåningen i ett hus som det tidigare varit konsumbutik. Hela övervåningen hade vi för oss själva plus vinden där det faktiskt fanns kvar en del saker sen affären varit igång. Bland annat hittade jag ett par skridskor, såna som man snörar på skorna, i originalförpackning. De var lite för stora för mina skor, men jag testade de många gånger på Laxsjöns is, där det skottades upp en liten "hockeyplan" varje vinter, nere vid kyrkan. Lägenheten bestod av ett stort kök mot norr, mitt i lägenheten, tre sovrum mot väster, trapp och hall åt öster, och ett jättestort vardagsrum mot söder, som hade varit två rum en gång i tiden. Under oss fanns tre mindre lägenheter, med egna ingångar. I den första på samma sida som vi hade våran ingång, bodde en man som bara kallades för Månsson. En trevlig man som höll sig för sig själv, och som hade bacillskräck, fick jag veta senare. Han hade tydligen varit föreståndare i butiken när den var öppen, och sen när de byggde om huset flyttade han i den del som varit butik. En ny Konsumbutik hade byggts nära skolan, och på övervåningen där bodde nya chefen, Thomsson.
I mellanlägenheten bodde ingen, och i den sista lägenheten fanns biblioteket under en tid, där min mamma jobbade några dagar i veckan. Nära till jobbet med andra ord.
Mittemot i ett gammalt hus, bodde en tant som var gammal skolfröken. En jättegullig tant som älskade oss barn så mycket att hon köpte mängder med ostbågar och popcorn som hon bjöd oss på när vi gick och hälsade på henne, och det gjorde alla ungar i byn. Man fick välja vad man ville ha, och så fick man en näve i en liten påse. Men man kunde inte komma två gånger samma dag, för då hade man redan fått en gång. Det hade hon koll på. 😁 Jag vet inte hur gammal hon var men jag skulle kunna gissa på att hon var runt 90 år när hon dog några år senare. En jättegullig tant som är saknad hos oss alla ungar som fanns i byn på den tiden.
Cirka ett år senare, 1975, så flyttade vi till en annan lägenhet i det så kallade Kommunhuset. Där fanns fyra lägenheter i två plan, med hel källare. På första våningen, en halvtrappa upp till höger och rakt fram, var tidigare läkarmottagning så där fanns två ingångar. Lägenheten var ursprungligen en trerummare, men läkarmottagningen hade öppnats upp så det fanns två rum till där med egen toalett. Där bodde en änkeman med sin dotter, där dottern bodde i läkaravdelningen. Jag minns att jag var lite avundsjuk på henne för den skull att hon hade "egen lägenhet" med egen ingång. Hon var några år äldre än mig så vi hade inte så mycket med varandra att göra men hon sa alltid hej när man möttes. Granne till dem, en tvårummare, så bodde en man som hette Modig i efternamn, och som var en släkting till oss. Vi härstammar från just släkten Modig som är ett gammalt soldatnamn, och många hade bevarat namnet och en del bodde bland annat i Tuvattnet, en by några mil från Laxsjö. Vi hade en släkträff en gång på 80-talet, med just Modig-släkten och det kom närmare 300 släktingar till den träffen. Häftigt. På övervåningen, ovanpå Läkarmottagningen bodde vi i en stor trea, och ovanpå Modig bodde en dam som jag glömt namnet på, men jag TROR att hon kallades för Stina, som hade en exakt likadan lägenhet som Modig. I källaren så fanns det tvättstuga, pannrum,förråd och två garage.
1976 nu. Då var jag tolv år och det hände saker i Laxsjö. Ett nu populärt dansband började sin bana i just Laxsjö. Fyra killar som gick skola tillsammans började spela och träna musik. De hette i början Stars och hade sin första spelning på Bygdegården i Laxsjö i april 1976. Senare tog de namnet Jannez och resten är historia. Om ni vill läsa om deras resa så kan jag hänvisa till deras egen hemsida www.jannez.nu
Jag har faktiskt släktskap med alla originalmedlemmarna, där trummisen Kjelle är min närmaste släkting. Han är min kusin, och de övriga är jag släkt med på lite längre håll. Kjelle är numera medlem i BlackJack sen drygt ett år, efter några års uppehåll från musicerandet. Basisten Richard omkom ju tragiskt i en motorcykelolycka för drygt tio år sen, och idag så är Jan och Peo de enda som är kvar från starten. 1977-81 fanns en femte medlem med, Lars-Joel som kom från Härbergsdalen. Han var av same-släkt och efter några år med Jannez så återgick han till renskötandet. Han finns tyvärr inte heller med oss längre.
Kjelle och Richard var inte de enda i de två familjerna som var musikaliska. Kenneth som är en äldre bror till Kjelle och Stig som är Richards storebror hade även de ett dansband en period, där de spelade blandad musik, både modernt och gammalt. Jag minns inte vad de hette, men ett namn som kommer till mig är Jemtlaget, men det är säkert fel.
Jag hängde ganska mycket med Jannez när de övade hemma i Laxsjö, men det var väl inte riktigt MIN musik, även om jag tyckte mycket om att dansa till den sortens musik. Jag minns inte vem av medlemmarna som sa till mig att de tyckte jag skulle lära mig att spela saxofon, så kunde jag vara med och spela. Det var ju populärt med saxofon på den tiden, Ingmar Nordströms, Thorleifs med flera hade ju både en och två saxofoner som "brölade" ut musik på danserna. Det var nog tur för Jannez att jag inte nappade på den idén för det hade nog inte blivit nån succé. Då hade det nog inte blivit många spelningar för dem. Och de har ju lyckats suveränt bra ändå, utan min medverkan. 😄
Jag håller mig till att lyssna på musik, och sjunga ibland naturligtvis.
Det får räcka för denna gång, men det finns en del som poppar upp när man tänker tillbaks på den här tiden. Kanske fortsätter jag med de kommande åren nästa gång. Det finns mycket att gräva fram, bara man får fundera en stund. Det var egentligen en härlig tid, även om det ibland är jobbigt i tonåren. Ena stunden är man för liten och nästa är man för stor. Man är mittemellan. Håhåjaja. 😌
Kommentarer
Skicka en kommentar