Släktskap.

Jag har en stor släkt, eftersom min pappa hade 9 syskon och min mamma 8 syskon. Därför har jag många kusiner utspridda över Sverige OCH världen.
För ganska många år sen, tror att det var 2003-2004, så började jag med lite släktforskning på amatörnivå. De personer jag lagt in där är det som jag själv vet om dem. Nu finns det en begränsning i hur många personer man kan lägga in på gratis-nivån som jag började med. Om man vill kunna lägga in fler personer och kunna söka via digitaliserade kyrkböcker så får man betala en liten summa varje år. Jag har inte kommit dithän än, men så småningom kanske. I alla fall så la jag upp släktsidan på nätet,och hösten 2009 så fick jag ett brev från USA, närmare bestämt Albuquerque, New Mexico.

Innan jag öppnade så tänkte jag att det var nån sorts kedjebrev. Men när jag öppnade och började läsa så insåg jag att det var en avlägsen släkting till mig, där hans förfäder hade utvandrat till USA och bosatt sig i bland annat Minnesota, som ju är en stor svenskbygd. Han hade kommit i kontakt med min släktsida och såg där att vi hade gemensamma släktingar, och på det viset fick vi kontakt.Vi mailade och skrev många brev till varandra, och han och hans fru hade planer på att komma till Sverige i juni nästa år, 2010.
Det skulle bli spännande och jag såg fram emot mötet. De kom till min hemby och vi gick runt lite där och jag visade var han härstammade ifrån, och sen åkte vi hem till Strömsund för middag och lite samtal innan vi gick i säng rätt så sent. De hade ett tajt schema och skulle vidare redan nästa dag, dels till Trondheim och Kragerö, och sen vidare in i södra Sverige igen, eftersom frun Bonnie också har svenska rötter.

 Bonnie, JR (Adolph) och jag i Flykälen 2010.

Adolph, som kallas för JR, startade en sluten släktsida på Facebook i samma veva som de började planera sin första resa till sitt fäderneland. Som nybliven pensionär så hade han gott om tid till släktforskning,

Med tanke på att han delvis forskar på ett främmande språk, så har han gjort ett fantastiskt jobb. Det är verkligen intressant att läsa. Jag har fått mer information om min släkt tack vare hans jobb. Vi håller kontakt, ibland sporadiskt, och ibland mera frekvent.

2016 sen så skulle deras andra resa till Sverige och Norge bli av. Även denna gång skulle vi träffas i mina hemtrakter. De kom till Sverige i maj 2016, hämtade ut sin nya bil hos Volvo i Göteborg, och körde upp till Jämtland. Jag var alltså den första utomstående som åkte i deras nya bil. De hade också gjort en ny Facebooksida, just för denna resa. Även den bara för vår släkt.

Vi träffades i Laxsjö, och åkte sen upp mot Tuvattnet, där vi också har vår släkt ifrån. Vidare upp till dammen vid Foskvattnet, där vi gick en liten tur, trots det mindre smickrande vädret. Jag berättade att jag var en av de som var med och avverkade skogen där inför dammbygget, när jag var i dryga 20-årsåldern.

På vägen hem sen så såg vi ganska mycket älg, och en av dem lyckades vi få på bild, även om det var lite långt avstånd. Bonnie och JR tyckte det var väldigt roligt att få se älg på så pass nära håll.

Sen när vi kom tillbaks till Laxsjö så gick vi upp till gamla skolan i Laxsjö, som varit både barnhem för samebarn och Missionskyrka. I den "kyrkan" gifte sig JR:s förfäder på 1800-talet.

JR och Bonnie vid gamla barnhemmet/Missionskyrkan med Laxsjö kyrka i bakgrunden.

Idag är det bara ruiner, men det var en stor byggnad i två plan och barnhemmet fanns under cirka ett år här innan det flyttades, om jag inte minns fel till Undersåker. 

Sen åkte vi hem till mig där jag bjöd på middag, och sen skulle de vidare igen. Lika tajt schema denna gång. Men det som är fantastiskt i det här, är att jag känner släktskapet så skarpt med JR, att det känns som om vi träffas regelbundet, och inte vart 6:e år. Jag har verkligen fått fina vänner "Over there" i JR och hans Bonnie. En annan sak som är lite kul är att när jag pratar med JR och hans fru så sker det ju på engelska. Jag som inte hade pratat engelska sen skolåldern. Men tydligen så sitter det där, är väl som att lära sig cykla antar jag. Jag är ingen expert på språket men jag pratar nästan obehindrat med dem i alla fall. De har inga problem med att förstå mig. Säger de i alla fall. 😄😄