Lumpen. När pojkar ska bli män.

1983-84 skulle jag göra Lumpen, eller värnplikt som det heter. Så jag tror det var i mars 1983 som jag skulle mönstra som det heter. Med det menas att man ska undersökas medicinskt och mentalt för att se var man skulle hamna. Läkarundersökningen kändes lite gammaldags faktiskt. Där stod man på led och fick klä av sig och nån läkare undersökte "allt". Tyckte det var lite pinsamt när han bland annat skulle klämma tasken för och se om kulorna ramlat ner, men det var ju lika för alla, så det var bara att stå där och gilla läget.

Sen fick jag bland annat göra signalistprovet för att se om jag skulle passa för det. Jag hade ingen lust med det så nu i efterhand kan jag avslöja att jag medvetet gjorde dåligt ifrån mig i det provet. Jag hade hört att om man blev signalist och sambandsman så var det väldigt lite möjligheter att få sova när man var på övning, och det hade jag ingen lust med. Man fick sitta och lyssna på bland annat morse-signaler som man skulle tolka och skriva ner, och jag hade nog kunnat pricka in många rätt där, OM jag velat som sagt.

Istället blev jag gruppbefäl på I5 i Östersund för mobila kokgruppen på mitt kompani. Mitt kompani hette Offerdals kompani och innefattade Stab & Tross samt PV-pluton. Stab & Tross det var signalister och vi i kokgruppen. PV-pluton betyder Pansarvärn och där ingick också drivmedelsgruppen. Vi hade olika färger på kompanierna och våran färg var röd, och vårt kompaninummer var 12. Mitt soldatnummer och namn var 12024 Rhodin.

Jämtlands Fältjägarregemente

Jag var alltså kock i lumpen och vi på 12:e kompaniet var den enda lastbilsburna kokgruppen, de övriga kompanierna använde bandvagnar. Vi hade alltså en lastbil med ett utfällbart tält över flaket, och vid sidan om så vi fick en yta som var dubbelt så stor som flaket, där vi kunde husera. Där hade vi en ångpanna som det eldades i för tillagning i tryckkokare, mestadels potatis, och en stor kokspis bredvid där vi tillagade övrig mat i antingen tryckkokare eller på ett stekbord. Det fanns stora vattensäckar som vi transporterade vattnet i och isolerade värmeskåp som vi förvarade färdig mat i. Vi hade även en lastbil till, kylbilen, där vi hade alla råvaror.

Kokspis 102 med stekbord

Lågtryckspanna 101

Tryckkärl

När man var ute på någon större övning så skulle man alltså laga mat så att soldaterna inte skulle svälta. Det var tidiga mornar och sena kvällar, men vi hade den fördelen med att vi nästan aldrig behövde sitta eldvakt i sovtältet, eftersom signalisterna satt hos oss och de hade ju ständig radiobevakning, så då skötte de även eldningen i kaminen. Och i min grupp så hade vi redan gjort ett schema som gjorde att vi inte behövde jobba allihop samtidigt. Två, ibland tre stycken, steg upp på morgonen och ordnade med frukost och förbereda lunch, och då kunde de andra vila lite längre. Sen hjälptes man åt vid lunch och förberedelse för middag, och till middagen fick morgongänget ledigt, för att hinna vila till nästa morgon. Då tog kvällsgänget över och fixade middag och kvällsvard, samt diskning. Fast diskningen fick vi ofta hjälp med om det fanns tid över för de övriga killarna. De kunde då se en chans att få dels "smita ifrån" lite och kanske få en macka extra inför natten. Och det fanns nästan alltid nån som var så "sjuk" att de inte kunde kriga, men hjälpa oss orkade de. 😁😁

I min grupp hade vi dessutom en kille som redan var kock. Han kom ifrån Göteborg och om jag minns rätt så hade hans pappa restaurang någonstans utanför Göteborg, och den här killen jobbade tillsammans med sin pappa där. Sen var vi andra inte heller några amatörer när det gällde mat, så vi såg till att det fanns andra kryddor än bara salt och peppar, för vi ville att maten skulle smaka gott också, inte bara bli bukfyllnad. 

Ungefär 9 månader låg jag inne, från juni 6 juni 1983 till 9 mars (tror jag) 1984, och jag tyckte det var en bra tid faktiskt. Som kock så klarade man sig ofta från det mesta krigandet. Jag använde inte mitt vapen många gånger under min tid i det militära. Och de säger ju att man ska hålla sig väl med kocken, och det märktes även hos befälen. Det hände att de ville använda våra utrymmen ibland. Till vad tänker jag inte skriva, det får ni gissa själva. Och en gång skulle det bjudas på lite extra förplägnad för några högre befäl, när vi var ute i fält, och då fick vi den äran att fixa maten. De blev nöjda ska jag säga över råstekt potatis, portermörad oxfile och lök- och champinjonstuvning där ute i skogarna söder om Östersund. Vi satt också med och åt tillsammans med dem och fick nog en och annan dryck också. Det är väl preskriberat nu hoppas jag. 

Jag får väl återkomma lite senare till lumparminnen, för det finns mycket att gräva ur nu när jag tänker efter. 

Lite Kuriosa:

Jag ryckte alltså in i lumpen den 6 juni 1983, som just den dagen blev Svenska Flaggans Dag. Tio år tidigare samma dag antog man en ny regeringsform i Sverige, den nuvarande. Och sen 2005 är det även Sveriges nationaldag och därmed röd dag på almanackan.