Taraxacum

Läste i tidningen att min gamla klassföreståndare från högstadiet hade somnat in i en ålder av 92 år den 11 april i år, 2021. Berta Magnusson hette hon och hon var en välkänd profil i jämtland, med många bygdespel på sin lyra, närmare bestämt runt 40 stycken. Hon var min klassföreståndare som sagt i högstadiet och hon var en karismatisk kvinna. Hård men rättvis, som man brukar säga. Just de åren jag gick årskurs 7-9 så var det väldigt mycket fokus på den jämtländska dialekten, och då i synnerhet Gammeljamska. Där fanns ord som man aldrig hade hört över huvudtaget. Kamfore till exempel, vet ni vad det betyder? Jo, plånbok. Eller Sjånadrottn? Sendrag betyder det. Och många fler ord än så. Sen hade vi ju en del olika dialekter i klassen också. Vi var tre från Flykälen som pratade Hammerdalsmål, ungarna från Laxsjö hade Föllingemål och de som kom från Aspås pratade nästan rikssvenska på den tiden. Så det var inte så lätt för Berta att få in oss på den där linjen med Gammeljamska direkt. Oc...

 Mobbning av en person, folkgrupp eller annat, är ALDRIG ok. Visst kan Ni väl hålla med om det? Man ser och hör om det alltför ofta tycker jag. Jag har märkt av det i de olika yrken jag haft, inte alla men i några av de jobb jag haft. Och säkert har Du också sett eller hört om det på din arbetsplats. Det kan också te sig på många olika sätt. Allt från en "fnysning" mot den mobbades eventuella uttalande eller agerande till ren fysisk eller psykisk mobbning. Det är som sagt inte ok. Men tyvärr så har det säkert alltid funnits, och kommer förmodligen att fortsätta på samma vis, eller till och med eskalera. Det verkar nästan vara helt legalt att mobba en person, och det värsta i allt detta är att det är flera som hänger på tåget, istället för att visa lite pondus och säga ifrån. Kan en mobbare sätta sig in i hur personen som blir utsatt mår egentligen? Kanske hon eller han gråter sig till sömns varje kväll, och har ångest för att nästa dag säkert kommer att bli likadan, eller til...

Måndag den 26 juli 1999. På förmiddagen får jag ett telefonsamtal från en av din och mammas vänner. Du var död! Va? Jag träffade ju dig och mamma senast igår strax innan bilbingon skulle börja. Du hade segnat ihop på köksgolvet framför mammas ögon, och var förmodligen död innan du landade. Jaha, då var det bara att åka "hem" till Flykälen då, en nätt resa på cirka 8 mil. Jag bodde i Backe på den tiden. Resan har jag väldigt lite minne av, men jag åkte i alla fall och hämtade upp min syster innan vi fortsatte. När vi kom fram så låg du där på köksgolvet och inväntade vidare transport med begravningsbyråns bil. En läkare hade kommit med helikopter strax innan för att konstatera dödsfallet, men hade nu åkt igen.  Jaha, hur gör vi nu då? Mamma fick i alla fall följa med mig till Backe, för att bo hos mig ett tag, tills vi löst detta med begravningen med mera. Sen måste vi ordna nåt boende till mamma, eftersom hon inte har körkort, och skulle bli väldigt isolerad på hemmaplan, med...

Del 1. Jag har alltid varit fascinerad av naturen, och framförallt skogar och fjäll. Fjällen kom jag i kontakt med redan som 3-åring. Det var 1967 som min pappa fick möjlighet att börja jaga älg i en del av Hotagsfjällen. Närmare bestämt i Flyberg som är en så kallad Fjällägenhet och ligger en bra bit ovanför Foskvattnet, där jag tidigare berättat om att jag som dryga 20-åring avverkade skog inför det dammbygge som skulle till.  Hursomhelst. Sommaren 1967 skulle min pappa tillsammans med sin svåger ta sig en tur upp till just Flyberg för att förbereda inför septemberjakten, som då varade i endast 3 dagar. Och jag skulle naturligtvis följa med fast jag var så liten. Det börjar med en båtfärd i en gammal trä-eka som inte var alltför tät, lappad och lagad med diverse tygtrasor och annat som hålen stoppats med. Men det fanns i alla fall en utombordare, en gammal Penta U-2 tror jag det var. Den tillverkades mellan 1922-1929 och hade hela 3-4 hk vid 1300 varv/min. Inget fartvidu...

Det är lite roligt detta med namn, och hur det följer någon slags cykel vilka namn som är populärast "just nu". När jag föddes på 60-talet så var de vanligaste namnen till exempel Anders, Lars, Erik, Annika, Monika, Lena och så vidare. Jag fick heta Bill Reino! Trots att både min far och min farfar hette ERIK Olof och ERIK Albertin. Då kan man ju tycka att jag också hade kunnat få Erik åtminstone som andra namn, eller? Men nej, jag skulle heta Reino. Visst, jag var ensam om det namnet, men om man gjorde något otyg, då visste ju alla att det var "den där Reino" som gjort det. Man var inte direkt anonym, om man så säger. Mina mor- och farföräldrar hade lite ovanliga namn, som ni kan se på min farfars andranamn bland annat. Nja, inte mormor då som hette Emma Maria. Men farmor hette Karolina Dorotea, men kallades allmänt för Karin. Och min morfar hette Daniel Laurentius. Min mor heter Anita, med Gullan som andranamn. Mina tre barn fick namnen Matilda Karolina I...

Ja, det är länge sen jag skrev något, men jag har haft mina tankar på annat håll ett tag, men det är om helt andra saker som jag tänker ta upp nu. Mer om det vid ett annat tillfälle alltså. Det jag känner är att jag måste skriva några rader i dessa Pandemitider.  Märk väl att jag INTE är någon expert på detta, utan jag gör delvis som alla andra: JAG GOOGLAR! Men det här är i alla fall lite av det jag lyckats GOOGLA fram. Corona, Covid -19, Sars, Mers. Det är ord som vi matats med under en lång tid. Många har insjuknat, många har dött, det har blivit restriktioner, förbud, rekommendationer, med mera, så att man ska kunna undvika att drabbas själv.  Coronavirus är ett samlingsnamn för just denna "virusfamilj", och det finns tydligen många varianter, och minst 7 av dessa kan människor tydligen smittas av. Corona betyder Krona, och viruset ser ut som bilden nedan i ett mikroskop. Covid-19 betyder coronavirus disease 2019, eftersom det upptäcktes i Wuhan, Kina i...

Jag blir så jäkla frustrerad när det ringer X antal samtal i veckan, ofta från något som SER UT  som ett mobilnummer, men när man googlar på det så är det oftast försäljare eller liknande. När man gjort en sökning så har även folk kommenterat vad det är, och det står ofta att det är spam och liknande. En del kommentarer innehåller dessutom både svordomar och könsord. Visst, man ska väl varna om man kan bevisa att det inte är seriöst, men vokabulären kunde väl ändå vara på vuxennivå, eller? Nåja, jag har som sagt fått många påringningar från olika "företag" där numren ofta ingår i en serie, där man bara byter ut de 2-4 sista siffrorna i numret. Ofta när man kollar upp dessa nummer, så kan det ibland stå att numret inte ens ÄR ett mobilnummer, och vad är det då kan man undra. I övrigt så kan det stå att det TROLIGEN är försäljning eller spam. Det är tur att jag har en app i mobilen som oftast varnar för detta, och dessutom så använder jag NIX, men lik förbenat så slinke...

Nu var det verkligen länge sen jag skrev något, men inspirationen har inte funnits helt enkelt. Men nu så kommer det några rader. Saa och jag tog oss en liten minisemester med att åka runt Stekenjåkk, men vi började med ett litet avstamp i Vilhelmina, eller rättare sagt lite före Vilhelmina. Vi åkte och hälsade på en gemensam bekant som vi inte träffat på flera år, och på olika sätt. Jag träffade Annelie på Strömbacka och vi jobbade ihop ett tag, och hade inte träffat henne sen 2015 tror jag, kanske till och med 2014. För Saa´s del var det ännu längre sen, hon tror det var 7 år sen, och då i Thailand. Det blev ett kärt återseende och kändes inte alls länge sen sist. Vi fick träffa hennes två pojkar, som hon fått sen senast, tillsammans med sin nya kille. Saa hade lovat att bjuda Annelie på hemlagad Thai-mat, som blev mycket uppskattad. Det var bara Annelie och hennes yngsta son hemma när vi kom, men så småningom kom även sambon och äldsta sonen som hade varit och hjälpt sambons bro...

Jag är uppväxt i en liten by i Jämtland som heter Flykälen. För mig var det världens medelpunkt och skulle man någon enstaka gång åka "till Stan" så var det en ofta en resa med buss i många timmar, på krokiga och dåliga vägar, samt ett stopp vid i stort sett varje mjölkbrygga som fanns efter vägen. En enkel resa som idag tar lite dryga timmen enkel resa, det är idag cirka 10 mil till Östersund om man åker över Laxsjö-Föllinge-Krokom. Men med tanke på vägstandarden då i slutet av 60-talet, början på 70-talet så tog det över 2 timmar, också mycket beroende på standarden på bussarna. Det var inte alltid de finaste bussarna som gick de här avsides liggande vägarna. Ofta var det så kallade Skvader-bussar som hade halva fordonet för passagerare och halva ett stort flak där mjölkkrukor och annat lastades. Alla de bussarna var gula med Postverkets blåa trumpet på. De gånger min mor och jag åkte till Östersund så fick jag alltid välja nåt att ta med och tugga på och nånting att dri...